Shetlandsponny

Shetlandsponny eller ”shettis” är en ponny som de flesta kan namnet på just för att hästen utmärker sig med sin lilla storlek. Den förknippas starkt med styrka, harmoni liksom en busig karaktär och brukar därmed lämpa sig bra som ridhäst för barn, körhäst eller som sällskapshäst åt andra hästar.

Shetlandsponnyns ursprung

Som namnet berättar härstammar shetlandsponnyn från Shetlandsöarna, vilka ligger långt norrut i Atlanten. Dessa brittiska öar är regn- och vindpinade samt karga, så att överleva där som häst kräver en extrem tålighet, bland annat i form av egenskapen att klara sig på begränsad föda liksom en tjock päls som står emot väder och vind. Allt detta har shettisen. Dvärgväxt, som shettisen uppvisar, är nämligen mycket vanligt på öar där livet är tufft och shetlandsponnyn har dessutom en otroligt tjock vinterpäls som står emot väta oerhört bra.

Hur hästarna från första början kom till Shetlandsöarna är inte klart men enligt genetiska tester tros shettisarna ha släktskap med utdöda urhästar såsom tundrahästarna, taparerna och tatarisk ponny liksom med en del nordiska ponnyraser. Hypotesen är att hästarna förflyttade sig mot Shetlandsöarna medan inlandsisen låg tjock och bland annat Norge förbands med de brittiska öarna. Vid senare tillfällen kan även kelternas och vikingarnas hästar ha beblandat sig med dessa ponnyer och från 1800-talet och framåt har andra hästraser blandats in i shettisaveln, däribland arabiskt fullblod, fjordhäst, mustanger, islandshästar och iberiska hästar.

Shettisens användning, karaktär och utseende

Faktum är att shetlandsponnyn är världens näst minsta hästras efter falabella, som ju för övrigt är framavlad med hjälp av shetlandsponny. Det är en dvärghäst som enligt rasstandarden får vara max 107 cm i mankhöjd när den är fullvuxen men det finns även en minivariant som kallas för minishetlandsponny och som får vara max 86 cm hög. Den vanliga shetlandsponnyn lämpar sig bra för barnridning och körning medan minishettisen sällan rids och istället används mestadels till sällskap, för att dra lätta vagnar eller som stöd inom handikappomsorgen.

En shetlandsponny påminner mycket om kallblodet i sin anatomi och den är stark, uthållig och relativt lugn. Först och främst skedde användningen av shetlandsponnyer i jordbruket, bland annat som packhäst men också som draghäst. Under industrialismen i Storbritannien ansågs shettisens starka men lilla kropp perfekt till att dra vagnar i kolgruvorna och på grund av detta framavlades en typ av shettis som var mer bastant än ursprungshästarna. Det framkom även mer finlemmade shettisar under denna tid, vilka fick sina eleganta drag från den ovan nämnda inblandningen av bland annat araber och iberiska hästarna. På grund av den blandade aveln kan renrasiga shetlandsponnyer förekomma i alla färger utom tigrerad men allra vanligast är fux, brun och svart.

En shetlandsponny kan bli mycket gammal och leva till dess att den är 30 år och den anses vara fullvuxen när den är 4 år. Det är en oerhört sund hästras som ska ha en stor vitalitet, enligt rasstandarden, och som kan vara fertil ända upp till 25-årsåldern. Av alla svenska ponnyraser är shetlandsponnyn den populäraste och mest talrika i Sverige, då det finns runt 12000 registrerade shettisar.